Det jag har att säga om träningen idag är : Man känner då att man lever!

Att vissa har så svårt att förstå att man inte vill...lite ironiskt är det. Det är dessutom inget denna person har fått gissa sig till utan jag har klart och tydligt sagt, nej tack.

Ibland kan jag nog vara ganska bestämd, dum, virrig eller något i den stilen.
Jag och Carro står i kön på Rimi och ska splitta på notan...
135 kronor är summan. Jag säger bestämt att det blir 80 kronor var medans jag försöker få den virriga kassörskan att förstå. Samtidigt avbryter C lite snällt några gånger, försöker få en syl i vädret vilket inte går, och ska klämma fram att det blir 70kr. Hon tittar också på kassörskan som sitter och håller med till allt för att försöka få lite stöd. Men jag kör på och säger att, det blir 80 kronor nu kör vi på det. När jag godkänt summan upptäcker och erkänner jag att, oj du kanske hade rätt.
Hahaa.

Ska hoppa i duschen nu... och ladda inför kvällen:)