Jag är lyckligt lottad. Jag är frisk, har en fantastisk familj, underbart fina vänner, ett jobb jag tycker är roligt och otroliga arbetskamrater. Jag är glad men det känns som om något fattas, är jag lycklig i Umeå eller inte, jag vet inte.
Jag gillar inte känslan av det aldrig känns som om man varit borta när man kommer tillbaka efter 2 månader.
Ibland känns det bara som om man står och trampar på samma ställe. Jag tycker inte om att stå still. På något sätt någonstans ska jag ta mig framåt. Det lovar jag.


Tack ni kära för en grym resa. Young, Wild, Free!